Betongdjungel
Det är hemskt att inse
Att man är den enda som förstår
Den enda som ser
Den som upptäckt
Hur det egentligen är
När allt är hårt som betong
Och man behöver något mjukt
Vart letar man då?
För det finns inget
I denna betongdjungel
Så man får rymma
Rymma långt bort
Rymma tills man ser något mjukt
Något vackert i fjärran
Något som man klamrar sig fast vid
Ända tills det är det enda som finns kvar
Kommentarer
Trackback
