JAG!?

Vi hade en diskussion härromdagen i min familj. Och vi satt och diskutade.. Psykologi kan vi kalla det. Men vi pratade om syskonrollen i ett hem. Och min underbara (?!) syster säger att jag är en exakt lillasysters roll. Att jag tar mest plats i familjen och att jag gör allt för att få uppmärksamhet. Det är bara det, att det är itne så jävla lätt att få uppmärksamhet i en familj där systern alltid har problem och ätstörning och alltid ska vara arg, lögnaktig och jobbig. Och hon stjäl!! Och hon bryr sig inte om någon anna i familjen. Och mina föräldrar låter henne hålla på. Och jag klarara inte av detta längre. Jag har mina problem, och ibland skulle jag vilja kunna prata om dem med min familj. Men det går ju så klart inte. För allt ska handla om Rebecka, för hon har ju riktiga problem. Och jag orkar inte att alltid komma i andra hand. Och att Becka får göra vad hon vill och det är okej, för som sagt, hon har ju faktiskt problem. DET ÄR INTE OKEJ LÄNGRE!! Och jag vet inte vad jag ska göra.. För jag har sagt detta till mina föräldrar och de säger att de vet och att det ska ändras. Men det gör ju aldrig det!! Och jag längtar tills Becka flyttar.. För då slipper jag allt, jag slipper gömma mina penslar, eller vara rädd för att kommer ner i köket och se henne med en kniv, För sanningen är att jag älskar henne och vill inte se henne bli skadad, men varje gång hon håller i en kniv blir jag livrädd.. För varje gång ser jag hennes sittande i gamla köket med blod rinnande ner för armen. Och det är en bild jag bara inte klarar av. Så jag vill slippa allt det där. Jag vill bort från hennes problem och alla problem i allmänhet. Men jag vet inte hur, och jag vill kunna prata om det, på riktigt, men jag kan inte. varje gång jag försöker kommer det bara en spärr som jag inte kommer förbi. För de jag litade mest på finns inte här längre för mig, och det gör ont..