?
Vet du hur ensamt det är?
Utan dig.
Du är det ljusa i mitt liv
Det som lyser upp när det är mörkt
Jag behöver dig här
För annars känner jag mig vilsen
För vad gör man utan en lykta i mörkret?
.
Förlåt för allt jag inte kan säga. För att jag inte kan säga hur
otroligt mycket du betyder för mig. För att jag inte kan visa
dig vad jag tänker på.
Förlåt för att jag inte kan sätta ord till mina tankar.
Vad du än tror att det beror på, så är det fel. Jag vill kunna
berätta, det bara går inte..
.
Sometimes I stare at you while you are sleeping,
I listen to your breathing,
Amazed how I somehow managed to,
Sweep you off of your feet
And don't you know,
My heart is pumping,
Oh, it's putting up the fight.
And I've got this feeling,
That everything's alright.
Don't you see?
I'm not the only one for you,
But you're the only one for me
Jag vet att jag borde använda den här bloggen till att skriva vad jag än vill.
Men jag vill inte skriva. För en gångs skull så skulle jag faktiskt kunna
prata. Om allt jag aldrig sagt. Jag vill göra det, jag vill kunna lita på dig, men
jag kan inte hjälpa den där lilla känslan att jag bara kommer bli sårad.
Jag skulle inte kalla mig orädd, men det är väldigt få saker som jag är rädd för.
Men en av dem är att bli sårad. Igen. Därför vill jag inte ses som sårbar.
För då blir jag det. Och jag vill bara gå tillbaka till att vara den starka
personen som jag brukade vara. Innan ....Jag vet inte. Innan man började
växa upp. Då när man kunde göra vad som helst uten att bli dömd. Man
behövde inte oroa sig för att bli sårad.
Bättre tider om man är barnslig...
